Gunnar Flemming Johansen

22 november 1926 – 9 april 2008

Gunnar Flemming Johansen har efter en längre tids sjukdom lämnat sin jordiska hemvist, för får vi hoppas ett tillstånd utan fortsatt smärta och plåga.

Vem var denne Gunnar Flemming Johansen vilkens ”scoutledargärning” Du här kan läsa om?!

F d medlemmen och scoutledaren i Backa Scoutkår Flemming Johansen, engagerade sig i Backa Scoutkårs verksamhet i slutet på 60-talet och ett stort antal år framöver med olika ledar och funktionärsuppdrag. Denna tid var mycket betydelsefull för vår kår och varje vuxen människa som ställde upp för scouting i vår stadsdel kunde inte nog uppskattas, särskilt som det fanns en aldrig sinande ström på barn och ungdomar som önskade dela scoutings gemenskap i vår stadsdel.

Flemming kom med sin familj från Naestved i Danmark, så samtidigt som hans son Bjarke började i scouterna anmälde sig Flemming ”till ”scoutledartjänstöring” i vår scoutkår. Flemming hade verkat som scoutledare hemma i Danmark, så det behövdes inga inledande förklaringar eller kurser om vad scouting var. Flemming var med andra ord en FLYGFÄRDIG ledare!

Flemming tog sig an sitt ledarskap med stort engagemang inledningsvis som ledare på en av våra scoutavdelningar. Vi hade nog lite till mans problem med att komma till rätta med scoutarbetet på det sena 60-talet, för i stort sett samtidigt som Flemming kom in i vår verksamhet började vi med samscouting i vår scoutkår. Samscouting? Jo före 1969 var det undantaget Senior- och Roverscouting, så att pojkar var för sig, och flickor för sig. Något som skulle vara helt främmande för oss idag. Så omställningen var stor för alla oss manliga ledare, som var med på den tiden, ett antal klarade inte omställningen utan försvann efterhand, men Flemming och några till av oss som var med beslöt att anta UTMANINGEN och bli ledare utan åtskillnad på pojkar och flickor. Så fick det bli, och snart tror jag att vi behandlade alla lika vare sig dessa hette ”Kalle eller Lisa”.

Backa Scoutkår hade bara något år innan Flemming kom in i bilden kommit i åtnjutande av sin friluftsgård i Horred (inte som ägare då, utan som hyresgäst) så utöver det direkta ledarskapet ställdes också krav på oss att göra vissa insatser även där. En del insatser för anläggningen gjorde vi i samband med att vi hade våra ”månatliga” scoutövningar i Horred, ja vi var där väldigt ofta på den tiden.

En mycket viktig insats vi hade att göra vara att på ”scouters vis” ställa upp och hjälpa vår värdinna med lite olika småtjänster, gräsklippning, köra hem varor från någon affär mm. Mestadels var det nog jag som tog på mig att hjälpa Evelina som vår värdinna hette, men jag tror säkert att Flemming också fick bistå Evelina mellan varven.

För att vi inte bara skulle träffa vår värdinna när hon ville ha hjälp eller när hyran skulle betalas, brukade vi överraska henne på olika sätt. För inte så länge sedan satt jag och såg på gamla scoutbilder och plötsligt dök en bild upp från det tidiga 70-talet, jag såg Flemming, vägleda ett ”lussetåg”, vid sin sida har Flemming lucia, tärnor, tomtar, stjärngossar m fl och i bakgrunden ser jag Evelinas hus. Jag vet att vår värdinna uppskattade oss och allt vi företog oss i scoutings anda.


Flemming ledande sitt ”lussefölje” på det tidiga 70-talet


Pengar var det näst intill konstant brist på i vår scoutkår och olika idéer togs fram på hur vi skulle kunna stärka vår kassa, ungefär samtidigt som Flemming kom in i vår verksamhet hade Backa Scoutkårs loppmarknad sett dagens ljus, men det fanns ”olyckskorpar som kraxade”

– Detta kommer inte att gå! – Det kommer bara att kosta pengar att bli av med alla prylar som ingen vill köpa! Osv osv.  Som tur var tillhörde Flemming en annan mening, så vi blev ytterligare stärkta i loppmarnadskonceptet . Flemming blev under många år en trogen loppmarknadsfunktionär

Var det så det såg ut i slutet på 60 och i början på 70-talet för en scoutledare? Inte bara vara ett föredöme för scoutbarnen och att lära ut olika scouttekniska färdigheter., utan också ”bygga” en organisation och lägga en god grund för framtiden. Svaret är JA, och utan Flemming och några till som tog sin scoutledargärning på samma allvar i scoutlagens anda hade Backa Scoutkår säkert haft mycket sämre förutsättningar – kanske inte ens funnits ”hemska tanke” - .

I Flemmings fall var det inte nog med detta, det väntade ännu större utmaningar…..

Backa Scoutkår hade allt sedan sin tillblivelse levt ett ganska ”kringflackande” liv med sin scoutverksamhet. Backa Scoutkår bildades 1965 och hade då sin tidiga verksamhet förlagd till ”panncentralen i Brunnsbo” eller Brunnshuset som det numera benämns, samt gamla Hemvärnsgården i Backa en byggnad nu riven, men belägen på villatomterna mittemot vår nuvarande scoutgård. Utöver dessa verksamhetsplatser passerade vår scoutkår ytterligare 3-4 lokaler fram till 1972. Så att ”leva i kappsäck” var vardag för den tidens ledare och scouter. Nu är det väl i sig inte nödvändigt att ha en stor fin lokal för att bedriva scouting, men att ha någon form av mer stationär plats att koppla sin verksamhet till, är nog alla scoutkårers och scoutledares dröm.

Tankarna på en egen scoutgård dök väl upp i slutet på 60-talet, för att 1970 ta form genom att Backa Scoutkår med ett grundkapital på 100:- (etthundra kronor) instiftade Stiftelsen Backa Scoutgård som i sin ändamåls paragraf (= urkund) fick till uppgift att främja vård och uppfostran av barn och ungdomar genom att bland annat äga och förvalta en byggnad inrymmande Backa Scoutkår s verksamhet. Stiftelsens första styrelse kom att bestå av en handfull män och kvinnor som helt ÖVERTYGADE trodde på att det möjliga är redan gjort så nu väljer vi att göra det många trodde var näst intill OMÖJLIGT! Så här i historiens ljus kan man fundera kring om dessa egentligen visste vad de gav sig in på. När styrelsen fördelade uppdragen inom sig var det nog många som med viss bävan undrade vem som skulle kunna tänka sig att ikläda sig sekreteraruppdraget., i alla organisationer är nog detta utan överord ett av en styrelses ”tyngsta” uppdrag. När Flemming tog till orda och erbjöd sig att åta sig sekreteraruppdraget i Stiftelsen Backa Scoutgård drog nog många en lättnadens suck.

1972 var drömmen verklighet och Backa Scoutkår kunde i september detta år flytta in i sin egen scoutgård. Den då existerande Backa Scoutkår s Föräldraförening och Backa Scoutkår och dess ledare genomförde under åren 1970-72 förmodligen en av de största insatserna i scoutkårens nu 43-åriga historia, åtminstone om man ser det belyst med den tidens begränsade möjligheter och förutsättningar, inte minst i form av tid och pengar som då stod till buds.

Vår scoutgård förverkligas 1970-72

Backa Scoutkår och dess stiftelse står på många sätt i stor tacksamhetsskuld till Gunnar Flemming Johansen och hans sanna och oegennyttiga scoutledargärning till gagn för hundratals barn och ungdomar i Backa i en så viktig tid för vår Scoutkår. För min egen del var åren tillsammans med Flemming på scoutavdelning i Backa, på övernattningar i Horred, på styrelseuppdrag i kår och stiftelse en tid av lärande och utmaningar. Jag fick också förmånen att inte bara bli personligt god vän med Flemming, utan också med hans fru Grete, barnen Bjarke, Maj-Britt och Clifford TACK!

Dessa minnesord nedtecknade i april 2008 av

Per-Eric Sellman f d scoutledarkollega mm tillsammans med Flemming


PS.

Det är Flemmings insats jag med dessa minnesord velat belysa, men hans familj har självfallet som helhet betytt mycket för Backa Scoutkår under många år i ännu flera sammanhang.  Mina tankar går till dem alla nu i denna stund, när jag skriver detta och att de alla skall veta att spåren efter deras älskade make, pappa, morfar, farfar och kanske både gamlemorfar och gamlefarfars ledarinsatser kommer att finnas kvar minst lika länge som Backa Scoutkår och Stiftelsen Backa Scoutgård består. DS